Tomas Metzinger påstår att det vi uppfattar som våra "jag" inte existerar. Istället är det vi uppfattar som "jaget" en fenomenell jagmodell. Vi är:
elektrokemiska modulsystem som systematiskt och godtroget förväxlar innehållet i vår egentillverkade jagmodell med någon sorts autentisk och någorlunda stabil identitet.Jag är alltså en produkt av att elektrokemiska modulsystem förväxlar mig med något som faktiskt finns. Det är samma tankesätt som att säga att den verklighet jag upplever är en fiktiv gestaltning ihopsatt av min hjärna utifrån de input mina sinnen kan avkoda från den faktiska verkligheten utanför.
So?
Vad är det för skillnad på jaget och jagmodellen?
Att jag går omkring och tror att jag är ett jag eller jag går omkring och faktiskt är ett jag säger ingenting om vem denne "jag" är. Jag ser ingen som helst skillnad mellan illusionen av ett jag och ett faktiskt jag. Hur skulle ett sådant faktiskt jag skilja sig från det "illusoriska"?
Hur man än vänder och vrider på det kommer man ändå tillslut att komma till att det iallafall finns någon som har illusionen av att vara ett jag. Vad mer kan man begära?
Ett illusoriskt jag är precis lika absolut som vilket annat jag som helst. Det enda jag det kan skilja sig från är det själsliga religiösa jaget. Alltså har Metzinger egentligen bara grävt upp ett gammalt lik och påpekat att det är dött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar