La la la la BINGO!
Inte helt oväntat anses domare Tomas Norström oskyldig till jäv. Detta trots att han så uppenbart frotterat sig med ena parten i målet. Den dag han sätter sin fot hos Piratbyrån kan vi börja ifrågasätta jävstämpeln, innan dess råder det inga tvivel om att han är skyldig till rättsövergrepp.
Att hovrätten har en annan uppfattning är ett skrämmande bevis på att deras omvärldsuppfattning har för smal spännvidd. När det så tydligt finns åsiktstrender som starkt går emot vad upphovsrättsorganisationer så som SFIR (Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd) står för kan man inte anse att SFIR är neutrala. De heter inte Svenska Föreningen OM Industriellt Rättsskydd, utan FÖR! Det verkar som om hela det svenska rättssystemet springer omkring och ropar "la la la la BINGO!"...
Problemet är att de faktiskt inte FÖRSTÅR hur snedvriden syn de har. Att marginalisera och ignorera sina meningsmotståndare har i alla tider varit ett av de nedrigaste metoderna som den starke använt mot den svage. Det är vad SFIR:s ordförande Marianne Levin gör i en artikel i DN. Om de låtsas att den ideologiska vidden för upphovsrättsfrågor är precis så bred som den är i SFIR så måste ju SFIR vara neutralt. Jag vill se den dag de bjuder in Rasmus Fleischer eller Oscar Swartz till sina diskussioner. Vi måste skrika så högt att de inte längre kan lura sig själva. Då kommer de och alla andra sa deras rätta ansikte...
Tomas Norström - maktens stjärtgosse?
Genom en vän som prenumererar på BIBLIST, en maillista för Sveriges bibliotekarier, har jag fått upp ögonen på ett annat upphovsrättsfall där Tomas Norström dömde tvärtemot vad han dömde i TPB rättegången (se Webfinanser1, Webfinanser2.
Det var frågan om en forskare vid den statliga myndigheten Styrelsen för psykologiskt förvar som plagierade texter från Immigrant-institutet i sin rapport över minoritetsmedier. Trots att Immigrant-institutet tydligt kunde bevisa plagiatet dömde både tingsrätten och hovrätten till den statliga myndighetens fördel. Det gjorde däremot inte Vetenskapsrådet! Det visar på diskrepansen mellan uppfattningar i vårt rättssystem och uppfattningar som råder i den verkliga världen (i det här fallet forskarvärlden).
Det iögonfallande är att tingsrättsdomaren var just Tomas Norström. Samme man som, baserat på klena bevis och missuppfattningar, dömde TPB till fängelse och böter har alltså friat den åtalade i ett upphovsrättsbrott trots att det förelog klara och tydliga bevis på upphovsrättsintrång!!!
Vad är då skillnaden på de två rättegångarna?
Jag sitter inte med protokollet från rättegången mellan staten och institutet, men det verkar onekligen som att det som är avgörande är vem som är mäktigast. Tomas Norström dömer till Statens och upphovsrättsindustrins fördel gentemot ett litet institut respektive en website.
Det här är vidrig rättsröta och det urholkar vårt demokratiska rättssamhälle.
Jag hoppas det finns någon som på allvar tar en titt på hur Norström har dömt! Det skulle inte förvåna mig om vi ser samma mönster upprepa sig.
Här följer inlägget från BIBLIST i sin helhet. Jag hoppas Miguel Benito ursäktar att jag återpublicerar hans text.
Sveriges Television rapporterade 25 juni 2009 -
"En forskare vid Örebro universitet har brutit mot god forskningssed genom att kopiera avsnitt ur andra forskares rapporter och låtit det framstå som om det var egna formuleringar. Det slår Vetenskapsrådet fast.
Örebro universitet har tidigare gjort bedömningen att forskaren inte fuskat. Samma bedömning gjorde också tingsrätten och hovrätten. Men Vetenskapsrådet håller inte med."
De som tidigare följt Biblist vet att målet som SvT hänvisar till är Immigrant-institutets mål mot staten (Styrelsen för psykologiskt förvar), där forskaren Leonor Camauër hade fått i uppdrag att göra en katalog och en rapport över minoritetsmedier. Trots att Immigrant-institutet kunde överbevisa rätterna att man hade kopierat och hur kopieringen hade gått till, struntade rätterna i det och dömde i stället Immigrant-institutet att betala rättegångskostnader på 79 000 kr till staten. Fusket hade annars kostat skattebetalarna över 1,3 miljoner kronor, och Immigrant-institutet en stor portion goodwill och uteblivna bidrag.
Lägg märke till att tingsrättens domar var den nu riksbekante Tomas Norström, samma domare som i Pirate Bay-målet. Han dömde mot staten helt annorlunda än mot Pirate Bay, vilket kan tyda på att han åtminstone i målet från Immigrant-institutet mot staten inte dömt efter lagen, utan efter makten genom att stötta myndigheternas fusk på bekostnad av en försvarslös organisation.
Från och med nu kan biblioteken makulera Leonor Camauërs rosade rapport och katalog över minoritetsmedier, och förlita sig på Immigrant-institutets katalog över tidskrifter i stället. Äntligen en myndighet som ansåg att plagiat i nte ska vara tillåtet. Ära till Vetenskapsrådet.
~ Miguel Benito från BIBLIST
Andra länkar:
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7
SDS1, SDS2, SDS3, SDS4, SDS5
Exp1, Exp2, Exp3, Exp4
AB1, AB2, AB3, AB4
Ment
Jag hade med Leonor Camauär att göra (via telefon o e-mail) i samband med framtagandet av katalogen och rapporten för Styrelsen för psykologiskt beredskap, i och med att jag gjorde sammanställningen över minoritsmedierna i radion i StorStockholm.
SvaraRaderaImmigrantinstitutet hade inget med det att göra. Så hur kunde Immigrantinstitutet hävda att det var kopierat från dem, när jag aldrig lämnade ut några uppgifter till dem?
Jag kan inte se på vilket sätt Immigrantinstitutet skulle ha rätt, när det uppenbarligen är de som har kopierat, fastän de anklagar andra för det. !!?
För min del så var det slöseri med skattebetalarnas pengar att domstolarna tog upp detta ärende överhuvudtaget.
Nu när jag kollat in BIBLIST-listan så får jag intrycket att denne "Miguel Benito" på Immigrantinstitutet har något personlig agg emot Leonor Camauär.
SvaraRaderaListan på Immigrantinstitutets hemsida är ju inget annat en kopia på Radio- och TV-verkets register, som är offentlig. Så att kalla offentlig information för plagiat är ju urbota dummt. Särskilt som den som anklagar andra för plagiat är själv plagiatör.
Men så kan det gå när det går prestige i saker och ting.
Varför gjorde du en sammanställning av minoritetsmedierna i stor- Stockholm om det redan fanns i Radio- och TV-verkets register? Kunde inte även du bara kopierat? (jag ifrågasätter inte utan försöker bara förstå).
SvaraRaderaJag har som sagt inte tillgång till domstolsprotokollen, men enligt en artikel i Webfinanser (länk: Webfinanser2 ovan) så var det inte endast katalogen som kopierats. Så här står det bl.a.
"I skriften Minoriteternas medier i Sverige - en kartläggning, visade det sig att i sidorna 13-77 ingick ett stort antal citat från ett stort antal publikationer från många olika författare. Citaten var inte markerade utan uppfattas av läsaren som referat och läsaren får därmed uppfattningen att det är SPF som
skrivit texterna i rapporten. De exempel som visades tyder på plagiat från många författare."
Personligen tycker jag inte man kan äga icke-privat information, men det betyder inte att man har rätt att sätta sitt namn på andras verk. Jag är glad att Tomas Norström gjorde rätt i ett av fallen iallafall. Problemet är att han uppenbart är partisk till den starkes fördel. I ena fallet är bevisen så starka att Vetenskapsrådet gått ut med en reprimand, i det andra finns det endast en mycket vagt och svajigt argumentering för medhjälp till upphovsrättsbrott. Det tyder på att samma rättegång antagligen fått motsatt utgång ifall parterna bytt plats. Det är oroande...
En viktig skillnad att göra här är den mellan sk. moralisk och ekonomisk upphovsrätt. Moralisk upphovsrätt är upphovspersonens rätt att bli erkänd som upphovsperson. Skriver jag en bok får inte du sätta ditt namn på den och låtsas att det är du som skrivit den. Den ekonomiska är rätten att tjäna pengar på verket. I mina ögon är den moraliska upphovsrätten absolut och den ekonomiska relativ (jag tycker inte nödvändigtvis man har rätt att tjäna pengar på sina immateriella skapelser, men ingen annan har heller rätt att göra det).
Därför svider det extra mycket när ett klart intrång i den moraliska upphovsrätten får passera ostraffat, medan den ekonomiska försvaras med näbbar och klor.
I Europa kan vi inte sälja den moraliska upphovsrätten, men det kan man göra i USA. Där kan jag sälja det moraliska upphovet till min bok till dig och vips så har du faktiskt skrivit den...i juridisk mening. Det är precis det tankesättet som underminerar rättssystemet.
Jag gjorde en sammanställning eftersom Radio- och TV-verkets register väldigt sällan stämmer.
SvaraRaderaLeonor Canauär kontaktade mig eftersom hon hade försökt kontakta den namngivna personerna i registeret utan att lyckas. Jag förmodar att Radio- och TV-verket till slut bad henne kontakta mig.
Till saken hör att jag känner till de flesta personligen och har därmed mer uppdaterade uppgifter än Radio- och TV-verket.
Immigrantintitutets register är inte mer korrekt än Radio-och TV-verkets.
Skall man kontakta någon inom minoritetsmedia inom radion i Stockholm så är det Leonors Camauär rapport som är användbar.
Men som tidigare sagt, så här kan det gå när det går prestige i saker och ting. Trist att vuxna människor uppför sig som barnungar....
Förmodligen är det en del av den mänskliga naturen.
Jag kommenterar inte det övriga du skriver eftersom jag håller med dig! :-)
SvaraRaderaJa, det är sorgligt att vuxna beter sig värre än kinkiga barn i sanlådan ibland. Tyvärr verkar det vara vanligast bland högutbildade på akademiska institutioner. De gnabb jag bevittnade på olika institutioner under min studietid överglänser allt jag sett i yrkeslivet i form av grinighet och tjurskallighet.
SvaraRaderaDennis Nilsson har missförstått allihopa. Anklagelsen om fusk gäller tidskriftskatalogen. Radio- och tv-delen är fri för alla.
SvaraRaderaTidskriftskatalogen finns bara hos Immigrant-institutet och är ett resultat av över trettio års arbete.
Dennis Nilsson borde ha kollad vad plagiatet ansåg.
Miguel Benito