I Sverige finns två nivåer av medborgarskap.
Man kan vara prospekt. Man har ingen fast anställning, ingen social trygghet och omges av ett samhälle som inte är avsett för någon med ens egna ekonomiska medel.
Man kan vara fullvärdig medborgare. Man har fast anställning, god social trygghet och lever i ett samhälle som är anpassat efter ens ekonomiska medel.
Jag är sedan ett par år tillbaka en fullvärdig svensk medborgare. Jag har en hyfsad lön och jag njuter till fullo av alla privilegier som jag nu får ta del av. Pension, försäkring, bostadslån, reducerade friskvårdspriser etc.
Ännu har jag inte levt det här enkla livet så länge att jag inte kommer ihåg hur det var att vara fattig och utanför. Att hela tiden straffas ut och skuffas undan. Bara en sådan sak som att tvingas betala fullprisbiljett i kollektivtrafiken p.g.a. att man inte har råd att lägga de hundralappar som krävs för att köpa ett rabattkort. Att stå och räkna mynt i affären för att man inte vet om man kommer ha råd till marmelad på mackorna.
De fullvärdiga svenska medborgare som levt hela sina liv i tryggheten av ett fullvärdigt medborgarskap kan inte förstå hur det är att stå utanför. Många av mina kollegor är sådana och de kan slänga ur sig sånt som att "ungdomar/arbetslösa är bara lata, det finns jobb bara man vill".
Jag kan berätta vad som händer "om man bara vill"...man får en "praktikplats" eller en "projektanställning" där man arbetar åtta timmar om dagen för att få en ersättning som inte är pensionsgrundande och som räcker till hyra, räkningar och lite mat. Men inte kläder, vitvaror eller nöjen....och kanske inte till marmelad. Detta medan man ser "kollegor" som gör samma jobb men får en riktig lön, arbetstrygghet och privilegier.
Jag är enormt glad att jag lämnat den där livegenskapen.
Och till de 40- och 50-talister som gnäller om "lata ungdomar som inte vill jobba" kan jag bara säga....visst det finns jobb: Ditt jobb! Du sitter där och jäser och klagar bakom LAS! Säg upp dig och låt någon yngre ta din plats!
Sedan kan du gnälla!
Men det är ingen som kommer att lyssna på dig för du är då inte en fullvärdig medborgare!
Länkar:
SR
Metro
DN
SDS
E24
Mycket bra skrivet. Jag känner igen mynträknandet. Den där sista veckan före "lönen" då man samlar ihop alla tomflaskor folk lämnat hos en och bär iväg dem till affären och köper den billigaste korvring man hittar och ett ekonomipaket makaroner, och sedan ransonerar sig fram till Datumet.
SvaraRaderaOch upptäcker att Försäkringskassan "tyvärr är lite efter" igen, och att dina pengar kommer... nån gång senare. Under tiden får du ett påslag på 50 spänn på varenda försenad räkning, så nästa månad har du inte heller råd med mat hela vägen. Och så upprepas det, månad efter månad.
Det är jävligt dyrt att vara fattig.
Vimes i Discworldböckerna sammanfattar det bra när han retar sig på folks kängor. Fattiga har råd att köpa ett par för två dollar som håller ett år. Rika har råd att köpa ett par för tio dollar som räcker i tjugo år. Som om det inte räckte att de billiga kängorna är dyrare i längden, har dessutom köparen blöta fötter hela tiden, vilket Vimes ser som den slutgiltiga kränkningen.
Han har helt rätt. Samhället borde inte fungera så här, men det gör det. Det tycker jag att vi skall ändra på.
Sant det där med att Försäkringskassan (el. likn) inte har någon skyldighet att vara i tid med pengarna, men att man själv har det gentemot hyresvärd och fodringsägare.
SvaraRaderaHar också varit i den där eskalerande påminnelseavgiftskarusellen. Det ÄR dyrt att vara fattig! Det suger!
Ska ut och köpa mig ett par sådana där 10 dollars skor (med järnhätta). Man vill ju inte vara blöt om fötterna när man förändrar samhället ;)
Så jäkla sant!
SvaraRaderaHar själv varit nere på sammhällets veritabla botten, och även om jag inte ångrar att jag upplevt det, var det fan så tufft. På bara 5 år med ett stabilt arbete har jag betalt av alla skulder, tagit lån, tagit körkort, haft 2 bilar, äger nu 2 lägenheter varav en jag skall sälja. Jag har mat, sigg, bensin, godis, en jävla dyr hobby (Terrängkörning med min Jeep), och fortfarande pengar över till annat jag kan hitta på var månad och lever skitbra. Pensionen betalas, facket är jag med i osv, osv. Och detta på en helt ordinär fabriksarbetarlön!
Om jag velat ha ens EN sak av detta när jag var arbetslös, som mat var dag i månaden, ja då fick jag slopa att betala skulderna som bara växte då jag inte fick pengar på utsatt datum, för lite eller vad det nu kunde vara.
I fem års tid (till och från mellan studier jag tog för att överleva) levde jag på 4800 :- i månaden. Idag förstår jag knappt hur jag klarade det, men jag är i alla fall inte rädd att hamna där igen!
Politiker borde hållas LAGLIGT ansvariga för vad de sägger i sin yrkesroll att de skall genomföra osv.. likaså borde försäkringkassor, socialen med mera ställas til svars om de begår misstag med utbetalningar eller vad det nu kan vara.
Det är för fan VÅRA pengar som finansierar deras LÖN!
Well written! :)
SvaraRaderaEn tyvärr död debatt. Men vad som borde vara något att sträva efter är medborgarlön.
SvaraRaderaAllt fokus på arbete och arbetslöshet missar målet. Vi behöver inte sätta alla resurser i arbete. Vi behöver inte arbeta för vara värdefulla. Vi skall inte behöva "hitta ett arbete" för känna oss trygga. Vi skall inte behöva klämma in livet i de 25 daga om året vi har "semester".
Personligen tror jag på den typ av medborgarlön som förespråkas av georister och geolibertarianer, men andra modeller har föreslagits av bland annat miljöpartiet och moderaterna.
Hade inte hört talas om Georgism tidigare. Det verkar vara en fantastiskt fin idé. Det klingar lite som Proudhons "egendom är stöld" vilket syftar just på att man inte kan äga mark annat än den man bor på (han säger ju även "egendom är frihet" vilket syftar just på individens rätt till trygghet).
SvaraRaderaTyvärr lär de makter som en gång i tiden stal landet med vapen och gjorde det till sitt inte dra sig från att använda vapen igen för att försvara det mot resten av mänskligheten...