Den livegne artisten

Precis som gangstrarna på skolgården skickade fram småglin att ta fighten först så skickar upphovsrättsindustrin fram artisterna och konstnärerna. Men så fort vi tittar bortom löpsedlarnas oneliners inser vi alla att det är industrin som förlorar på fildelningen, inte artisterna. Det är gangstrarna som ligger bakom och det är de som har den verkliga makten.

FAKTARUTA: När du laddar ner en skiva som skulle kostat dig 169kr om du köpt den så väljer du att inte ge artisten 5kr. De får i snitt 3%.

Visst får artisterna också mindre att leva på, och det säger de gärna i media (speciellt de som sitter på miljoner). Men det får, den i praktiken livegne, arbetaren på Chiquita-plantagen också om du bojkottar Chiquita.

Nu gör ju industrin mycket mer för sina artister med alla de där pengarna än Chiquita gör för sina arbetare. De finansierar reklam, annonser, distribution och så dealar de med radiokanaler och ser till att artisten hamnar på den där listan av låtar som loopas på samtliga kanaler. För det finns väl inte en enda vettig människa som verkligen tror att det bara finns ca 20 artister som gjort musik värd att lyssna på?

Det stora flertalet artister får inte komma fram i mediebruset då de inte hamnar på den korta listan. Man skulle kunna säga att de betalar musikjättarna för att ge andra artister utrymme. Med undantag för några få musikprogram med självaktning är Internet och fildelningen den stora anledningen till att artisterna överhuvudtaget når ut med sin musik.

Industrin måste förändras och det kommer den inte göra av sig självt...


PS. Jag talar om upphovsrättsindustrin, om musikindustrin, inte om små independent bolag som kämpar för att stå emot jättarnas dominans på marknaden. DS.