Idag är det Lucia, julafton och nyårsafton!

Man ska aldrig förneka en anledning till att fira! Även de mest urholkade svepskälen är nog. Därför ska vi vara tacksamma för att olika religioner och olika traditioner har avlöst varandra och tagit över varandras högtider. Lägger man därtill ett antal kalenderbyten så har man snart gjort tre högtider av en!

Men det hela blir kanske lite mer meningsfyllt om man vet vad det faktiskt är man firar.


Ikväll börjar Midvinternatten

Den längsta natten. Då den norra delen av planeten lutar sig så långt bort från solen som bara möjligt. I vår värld av elektriska ljus är det inte lika påfallande som det varit förr, men många av oss påverkas ändå av det långa mörkret. Men midvinternattens mörker håller också ett löfte om ljus, för inatt vänder det och snart snurrar vår del av världen in i solljuset igen.

Det är egentligen Midvinter vi firat i alla år.

Den kristna kyrkan har varit bra på att baka in "hedniska" högtider i sin egen kalender och stöpa om dem så de ser kristna ut. Det är därför man importerade helgonet Lucia från södra Europa och lät henne ta över showen. Folktrons föreställningar om en farlig och magisk natt då djuren kunde tala och allsköns oknytt smög runt omkring gårdarna har med tiden fått ge vika. Men firandet av ljusets återkomst den mörkaste natten är fortfarande ett av våra starkaste fornnordiska arv och likheterna med helgonet är relativt ytliga. Lucia stod i centrum för vårt Midvinterfirande tills den gregorianska kalendern infördes på 1700-talet. Då förskjöts dagarna och Luciafirandet hamnade där det är idag, den 13:e december.

Det största Midvinterfirandet är förstås Julen. För att få ljuset att återfödas blotade (offrade) man till Jólnir, ett av Odens många namn. Det midvinterblot kallades även Jóláblot. Många av våra juldekorationer har fornnordiska symboliska värden. En av de äldsta är julbocken. När du ser den stå där under granen i jul kan du tänka på att den en gång i tiden drog Tors vagn över himlen.

Midvinter firades över hela den kända världen och i Rom fick en uppsjö av högtider kämpa om utrymme. De största var tillägnade Sol Invictus, Mithra och Saturnus. Saturnus som var fruktbarhetens och åkerbrukets gud firades under Saturnalia. Sol Invictus "den obesegrade solen" firades under Dies Natalis Solis Invicti vilket betyder "den obesegrade solens födelsedag". Mithra, som i mycket var en föregångare till Jesusgestalten, firade sin födelsedag under midvinternatten.

Det var först på 300-talet, efter Kejsar Konstantins kyrkomöte i Nicaea (år 325), som man beslutade att flytta Jesus födelsedag från den 6 Januari till den 25 december, vilket då inföll på midvinter. Den kristna traditionen sällade sig alltså till de övriga traditionerna.

I alla traditioner ser vi samma sak: under den längsta natten föds hoppet...


Och det är egentligen i natt det sker!


Jag kommer iallafall att gå ut på gården och blota lite fin whisky till Oden. Det blir han nog glad av =)



Artiklar:
DN