Ur kamerans snäva synvinkel

Nu ska Malmös invånare övervakas. För sin egen säkerhets skull. Ytterligare ett steg ska tas mot det totala övervakningssamhället. Och det görs inte av konspiratoriska fascister utan av rädda och obildade politiker.

Uttrycket "vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser" har nog aldrig funnit en så passande motsvarighet i verkligheten.

Det grundläggande missförstånd som alla övervakningsförespråkare gör är att inte inse att kameran i sig är en aktör. Grunden för mellanmänskliga relationer i en öppen demokrati är en rak tvåvägskommunikation. Det räcker till exempel att en av personerna i ett samtal har solglasögon på sig för att den andra ska känna ett visst obehag. Den som inte visar sig har ett övertag över den som står blottad.

I relationen ordningsmakt - befolkning finns redan ett kraftfullt (och nödvändigt) övertag då ordningsmakten har befogenheter att gripa och lagföra medborgare, t.o.m. med våld om de bedömer att det behövs. Med det övertaget kommer ett ansvar att bemöta befolkningen med respekt. De allra flesta av oss begår inte brott mot andra och visar vår omgivning respekt, och vi har rätt att bli bemötta på samma sätt. När en polisbil sakta rullar förbi med svarta envägsfönster, eller när de tittar ut på befolkningen genom kameralinser, så stärker de sitt övertag och misstänkliggör befolkningen. Alla som varit med om det här vet att man fylls av ett obehag. Det stora i det obehaget är att man inte möter ordningsmakten ansikte mot ansikte. Man möter en reflektion av sig själv. Där bakom sitter Store Bror och betraktar en. Store Bror visar ingen respekt.



Övervakning skyddar ingen.

Den vanliga förespeglingen för att sätta upp kameror är att man ska göra samhället tryggare. Vi ska bli tryggare genom att någon bevakar oss. Det är nu genomsnittssvensken börjar prata om att om man bara har "rent mjöl i påsen" så behöver man inte oroa sig. Problemet är bara att i en demokrati är det befolkningen som ska avgöra vad som faktiskt är "rent mjöl", inte en ordningsmakt som gömmer sig bakom tintade rutor.

Alla erfarenheter visar också att brotten inte minskar genom att övervakningskameror sätts upp. England är idag det mest övervakade samhället i Europa och ändå toppar de listan över knivdåd och misshandel.

Den planerade brottsligheten kommer utan bekymmer söka sig en gata bort och de impulsdrivna våldsbrotten kommer inte kunna stoppas.

Den enda övervakning som fungerar är den totala övervakningen. Medan vi går den vägen urholkas förtroendet för ordningsmakten och politikerna allt mer. Det är synd, för de flesta människor behöver tilliten till staten för att finna trygghet och moralisk stabilitet. När den falerar ökar oron i samhället. Med oron ökar kriminaliteten och motståndet mot staten, som i sin tur fortsätter på den inslagna banan med ökad övervakning.

Det är på det här sättet som stater genom historien vänt sig mot sin befolkning. När den tidigare autonoma individens privata sfär blir transparent och statsapparatens demokratiska transparens blir grumlig och oigenomtränglig...då kommer motståndet inte längre föras på bloggar...


Länkar:
SvD